Jag vill först passa på att tacka för förtroendet jag fick på årsmötet i våras, att vara föreningens ordförande. Det är inte helt enkelt att ta över efter Lars Hallberg, som under 30 år varit motorn i föreningens verksamhet. Han har dock försäkrat mig att han kommer att vara ett stöd för föreningen även framgent.
2023 är jubileernas år, så ock i det katolska Sverige. Varför har vi då ett sånt stort intresse för jubileer? Det är nog ett sätt för oss att hantera och systematisera vår historia. Historiska kunskaper måste ju aktiveras och tas i bruk av oss för att bli till historia och jubileer är ett sådant sätt. Vi har även ett behov av igenkännande och regularitet, något ett jubileum kan ge oss. Vår samtid och historien knyts ihop på ett meningsskapande sätt och ger oss ett fördjupat historiemedvetande.
Katolsk historisk förening har detta år präglats av jubileer. Det är i år 200 år sedan den 16-åriga prinsessan Joséphine kom till Sverige för att bli kronprinsessan Josefina och sedermera Sveriges och Norges drottning. Krönt i Sverige, men inte i Norge, antagligen för att de norska lutherska biskoparna inte ville kröna en katolik. Det var en av många motgångar denna unga kvinna skulle få uppleva under sina 53 år i Sverige. Hon stod dock trofast och kom att spela en stor roll för landets katoliker. Hennes dödsdag den 7 juni uppmärksammas varje år med en mässa vid hennes grav i Riddarholmskyrkan. I år fick den en särskilt högtidlig inramning, då biskopen celebrerade denna minnesmässa. Den 30 november anordnar föreningen en träff om denna stora personlighet. Se vidare sid 8 i Arv och Minne Nr 59..
Ett annat lite mer dystert jubileum firades den 6 juni. Valet av Gustav Vasa till Sveriges kung. Mycket har skrivits om detta jubileum. Var det ett avgörande brott i den svenska historien? Var det till och med grundandet av Sverige som nation? En fråga som kanske inte direkt har dominerat är frågan om detta var startskottet för den svenska reformationen och frågan om Gustav Vasa som Sveriges reformator. Jag skrev en artikel om detta i förra numret av Arv och Minne (nummer 58) och den 7 november har vi en kväll på detta tema: Valet av Gustav Vasa till Sveriges konung. Katolska implikationer. På årsmötet i våras fick vi höra om hur en av Gustav Vasas söner konverterade till katolicismen och gjorde försök till en rekatolisering av landet.
Den 23 juli var det 650 år sedan den heliga Birgitta dog. Detta jubileum uppmärksammas av föreningen den 12 oktober, då vi anordnar en kväll till minne av hennes stora betydelse för Sverige, med särskild tonvikt på hennes sista år i livet. Pilgrimsfärden till det heliga landet och hennes död i Rom. I år är det även 100 år sedan birgittinerna återetablerade sig i Sverige, i Djursholm. Så även en av de mer framträdande systrarna i detta kloster: Catherine Flanagan. Hon inträdde i birgittinorden i Rom 1911. 1935 kom hon till Sverige och blev priorinna vid klostret i Vadstena. Från 1939 fram till sin allt för tidiga död 1941 tillbringade hon i Djursholm. Den 23 mars i år förklarade påven henne vördnadsvärd, ett viktigt steg på vägen mot kanonisering.
Många fler jubileer skulle kunna nämnas, dominikanernas ankomst till Lund för 800 år sedan m.m., men jag stoppar här och avslutar med det viktigaste jubileet, Katolsk historisk förening fyller 30 år. Vi uppmärksammade detta i vårens nummer av Arv och minne och jag ser fram emot att få leda föreningen, om inte 30 år, så några år, i dess stora uppgift att levandegöra den katolska historien i Sverige.
Per Höjeberg