Lichtlé

Fransk sekularpräst, Göteborgsförsamlingens förste kyrkoherde 1864-66

Jean Claude Lichtlé
Jean Claude Lichtlé


Första katolska kyrkoherden i Göteborg Jean Claude Lichtlé 1864-1866.

Jean Claude Lichtlé föddes den 12 juni 1824 i den lilla staden Guerbersweier i Elsass vid foten av Vogeserna. Efter sin prästvigning 1851 blev han anställd som hjälppräst i sitt hemland, men efter en reträtt fattade han beslutet att gå ut som missionär till Kina.
Gud ville det emellertid annorlunda. 1854 kom pastor Anton Bernhard, som verkade vid S:ta Eugenia kyrka i Stockholm, till Elsass med uppdrag från monsignore Studach att finna en ny kyrkoherde för Christiania (Oslo), då den tidigare kyrkoherden på grund av sjukdom hade måst lämna Norge (Sverige och Norge utgjorde vid denna tid en apostolisk prefektur). Det lyckades pastor Bernhard att beveka den unge prästen att följa kallelsen till Norge.
Till Norge år 1854

Den 7 augusti 1854 kom Bernhard till Christiania tillsammans med Lichtlé och presenterade denne för församlingen. Under de närmaste tio åren var Lichtlé kyrkoherde i den norska huvudstaden och den som avslutade byggandet av kyrka och prästgård. Kyrkan, den sköna S:t Olavs kirke, invigdes av mgr. Studach den 24 augusti 1856.
Pastor Lichtlé tillägnade sig med förvånansvärd skicklighet det norska språket, så att hans predikningar snart gjorde S:t Olavs kirke till en samlingsplats för en stor del av Christianias intelligentia, däribland också åtskilliga lutherska teologer.
Han utvecklade också en litterär verksamhet, i det att han utgav en bok om ”Den Katholske Troeslaere og dens Vraengebillede”, en försvarsskrift mot en rad angrepp på den katolska Kyrkan i huvudstadspressen. Den utkom dock först 1866, d.v.s. sedan Lichtlé lämnat Norge.
En besvärlig fråga kastade sin skugga över Lichtlés tid i Christiania och var möjligen en bidragande orsak till att han lämnade sin tjänst där år 1864. Bland de konvertiter han upptog i Christiania var fru Hanna Solaas, som ledde ett barnhem och var en mycket känd dam. Med otrolig fanatism blev pastor Lichtlé angripen från alla håll, i det att man beskyllde honom för att ha brukat oärliga medel för att uppnå denna konversion. Pastorn redogjorde i en försvarsskrift för sakens sammanhang på ett ypperligt och överskådligt sätt men blev likväl dömd till en penningbot. Solaas-saken väckte en viss uppmärksamhet i utländsk press, och det har hävdats, att detta medverkat till, att lagstiftningen blev liberaliserad i Norge.
Till Göteborg år 1864

Den 25 september 1864 blev den fyrtio år gamla pastor Lichtlé utnämnd till kyrkoherde i den nyligen (1862) grundade församlingen i Göteborg, dit han anlände i oktober 1864. På den två år tidigare inköpta marken var man där sedan september 1863 i färd med att uppföra en kyrka och ett med denna förenat präst- och skolhus. Från och med sin ankomst ledde Lichtlé detta byggarbete.

Drottning Josefina
Drottning Josefina av Norge och Sverige (1807-1876)


Den vackra nygotiska kyrkan, vilken stod färdig 1865, tillägnades S:t Joseph av tacksamhet mot och till minne av drottning Josefina, som ädelmodigt bestritt största delen av omkostnaderna för kyrkobygget.

Jacob Lorenz Studach, apostolisk vikarie
Jacob Lorenz Studach, apostolisk vikarie i Sverige och Norge

Kyrkans invigning förrättades den 10 och 11 juni 1865 av biskop Studach, biträdd av kyrkoherdarna Bernhard från Stockholm och Lichtlé från Göteborg. — Till denna mission, som till största delen bestod av invandrade tyskar, hörde då även alla söder om Göteborg spridda katoliker, för det mesta även de invandrade tyskar, vilka pastor Lichtlé en gång om året skulle besöka.
Fram till hösten 1866 hölls gudstjänsterna tämligen regelbundet av Lichtlé, men tillfälliga besök av bl.a. pastor Johannes Jurzick från Christiania förekom.
I fastan 1865 måste gudstjänsten inställas tre söndagar, emedan kyrkoherden led av en svår ögonsjukdom. Den 3 oktober 1866 avreste denne till Rom för att, på biskop Studachs inrådan, tillbringa vintern i ett mildare klimat och sålunda råda bot på sin sjukdom.
Göteborgskatolikerna var — av okänd anledning — besvikna på Lichtlé. Enligt pastor Bernhard i Stockholm var den systematiska opposition från församlingsborna som Lichtlé mötte inte oberättigad. Enligt en ämbetsberättelse från Bernhard till Propagandan — d.v.s. kongregationen för trons utbredning i Rom — hade Lichtlé försummat sin tjänst i Göteborg.
Ryggsköld till korkåpa som fortfarande är i bruk i Kristus Konungens församling. Den lär vara broderad av drottning Josefina och hennes hovdamer.


Lichtlé flyttar till Danmark

År 1867 kom pastor Lichtlé som kyrkoherde till Odense i Danmark och verkade där i nästan tjugo år. Den 14 juli 1869 köpte han där några små äldre byggnader. Där fick Odenseförsamlingens skola sina första lokaler och där fick församlingen inrättat S:ta Mariae Kirke, som den 31 maj 1870 blev invigd av prefekt Grüder.
År 1880 utgav Lichtlé en allmän och rikhaltig bönbok ”Den bedende Christen eller Veiledning for den Christnes Andagt i Kirken og i Hjemmet”. Den var avsedd för katolikerna i både Danmark och Norge. Från 1884 daterar sig hans lilla uppsats om det den gången och framgent ännu aktuella ämnet: ”Om Aflad” (= Om avlaten), som han publicerade för att infria ett löfte, som han efter uppfordran hade avgett.
Följden av misshälligheterna blev, att Lichtlé begav sig till Köpenhamn och ställde sig i den därvarande församlingens tjänst. Jurzick redovisade dessa förhållanden för Propagandan. Samtidigt skrev emellertid Studach, som då uppehöll sig i Bayern, att Lichtlé skulle förbli kyrkoherde i Göteborg och Jurzick återvända till Christiania.
Lichtlé vände också verkligen tillbaka till Göteborg i augusti 1867, men Jurzick vände sig ånyo till Propagandan, och Studach, som hade erhållit noggrannare underrättelser om läget, lät fortsättningsvis Jurzick taga vård om Göteborgs församling, medan Lichtlé för alltid lämnade det svenska vikariatet hösten 1867.


Lichtlé återvänder till Elsass

År 1886 vände pastor Lichtlé, efter att i 32 år som präst ha tjänat Kyrkan i Norden, på grund av nedbruten hälsa som 62-åring tillbaka till sin hemtrakt i Elsass. Han övertog där en lättare verksamhet som själasörjare och biktfader, vilken tjänst han utövade fram till sin död i Ebersmünster den 30 juli 1902, sjuttioåtta år gammal.


Källor:
Duin Johs, 1984, Streiftog i norsk kirkehistorie 1450-1880, Oslo 1984, sid. 312-313 och330
Gran J. W. m.fl., 1993, Den katolske kirke i Norge. Aschehoug Oslo, sid. 200-204
Grehn Tami, 1976 Göteborgs första katolska församling speglad genom stadens mantalsblanketter
Katolsk Årsskrift 1976, sid. 163-170
Kjelstrup K., 1943, Norvegia Catholica 1843-1943, sid. 62-63
Lundén Tryggve, 1941, Handskriven krönika över Göteborgs katolska församlings historia, avsnitt för åren 1864-66.
Palmquist Arne, 1854, 1958, Die römisch-katholische Kirche in Schweden nach 1781 I-II, Del II, sid. 133-135
Wehner R., 1937, S:ta Eugenia Kyrka 1873-1973, Uppsala, sid. 20
Text:

Roland Allnert berättar om den första katolska kyrkoherden i Göteborg.
© Katolsk historisk förening i Göteborg